Ensamhet.

Ensamhet i storstaden.

 Ensamhet i småstaden.

 Ensamhet på landet.

Artikel i GP.

 Ensamhet i kulturen.

En hyllning till mina fötter.

Projekt Arnold. Det pyntiga.

När själva stommen var monterad, sprayad och klar var det dags för det pyntiga arbetet. I lampan som var min ursprungsinspiration använde de sig av metallpinnar för fåglarna att sitta på, men jag kände att det skulle bli lite mer liv om jag använde pinnar. Jag våndades för att gå ut i skogspartiet vid min lägenhet för att hämta, det kändes inte bra att behöva bryta av växande träd. Turligt nog håller de på med dräneringsarbete vid huset där jag bor. En dag såg jag att de hade ryckt upp en massa småträd och buskar för att kunna arbeta som de lagt i en hög precis nedanför min balkong. På kvällen smög jag ut och knyckte några av grenarna.
Om de ändå skulle kastas någonstans kunde jag lika gärna minska bördan för dem, tänkte jag.

Den första fågeln jag fick tag på var grön och hade en klämma på undersidan att sättas fast med. Jag hittade den i en inredningsbutik i närheten av Sticky. Det var vår och påsken stundade. Jag gick tillbaka till samma affär ett tag senare, men utan att hitta något liknande. Jag sökte runt i diverse mindre inredningsbutiker, men inga fåglar fanns. Det blev höst och projektet lades på is.
Ett halvår senare blev det vår och påsken stod inför dörren ännu en gång. Av en händelse befann jag mig i en liten prylbutik i Haga när jag hittade mina nästa fåglar. Jag passade på att köpa ett gäng ifall det var så att de bara fanns att köpa kring påsk.
En nära vän ringde i samma veva och hade hittat fåglar i Stockholm. Äntligen var fågelmysteriet löst!

Sladd och glödlampa var lättast och gick ganska snabbt att hitta och jag började montera trots att jag inte helt var säker på hur jag skulle göra med blommor och blad. Jag bröt till grenarna i lagom längd och täljde det sista för bästa passning. Slutligen fick jag dem korta nog att kunna sticka ner i lampan, men tillräckligt långa för att de skulle kunna sitta fast i nätet utan extra hjälp. Jag ville fylla lampan utan att det skulle kännas trångt och plåttrigt. Jag tog grenar som grenade ut på flera ställen för att det skulle se lite roligare ut. Totalt blev det fyra stycken.


Till skillnad från lampan jag såg i butik så ville jag även lägga till lite extra pynt i form av blommor och blad. Detta hade jag haft ögonen öppna för sedan jag köpte den första fågeln för ett år sedan. Eftersom jag inte riktigt visste vad som skulle se bäst ut i slutänden köpte jag det jag såg som kanske skulle passa. När det väl var dags att montera ihop alltsammans så hade jag ett gäng att välja bland. Jag prövade mig fram för att kunna besluta om vad som blev finast. Slutligen valdes främst de grönaste bladen jag hittat bland platsblommorna på Ikea eftersom de hade mest färg och kändes somrigast. Blommorna var riktigt lätta att montera. Ståltrådsstjälken tryckte jag bara genom plastbladet där jag tyckte det passade och sedan var det bara att vira runt grenarna. Alla fåglar jag använt mig av har klämmor på undersidan och var därför minst lika lätta att sätta i lampan, bara klämma fast på passande plats.

Jag blev riktigt nöjd efter allt småpillande. Kan vara det bästa jag skapat hittills och det färdiga resultatet var bara att hänga upp över köksbordet:

Grenar: Utomhus
Sladd: Ikea
Glödlampa: Claes Ohlson
Fåglar: Lite olika små inredningsbutiker
            med mycket prylar.
Blommor: Panduro
Blad: Ikea

Projekt Arnold. Grundarbete.

Projekt Arnold började med att jag såg en helt otroligt fin lampa i en inredningsbutik som vid närmare titt var på tok för kostsam för min knapra plånbok. Jag hittade en fin liten fågel i en en mysig inredningsbutik i stan och började fundera. När jag vridit och vänt på idén ett tag så började letandet efter möjligheten att göra en egen liknande skapelse.

Lampstommen var definitivt jobbigast att få tag på. Jag kikade runt i de vanliga pryl- och pysselaffärerna men om jag hade turen att hitta någon så var i de fel form eller storlek. Min lampa skulle vara rätt stor och cylinderformad. Medan jag höll ögonen öppna för allt som skulle kunna tänkas behövas till mitt projekt fortsatte jag mitt letande. Jag tittade på korgar och allt möjligt innan jag slutligen hittade en sida på nätet med precis det jag behövde. Jag beställde direkt och väntade med spänning. Nu var projektet igång!

!Då var det dags att hitta ett bra nät. Jag höll tummarna och hoppades på att det skulle finnas något som hade lite mindre hål och lite finare än vanligt hönsnät.
En har ju inte någon särskilt bra koll på sådant där.
Det fanns. Jag blev lycklig. Väl hemma åkte avbitartång, handskar och ståltråd fram. Eftersom jag bara hade en inre bild av hur lampan skulle se ut så mätte jag på måfå vad som kändes som en bra höjd och sedan hur mycket som krävdes runt stommen. Nätet jag hittade var som ett rutnät, vilket underlättade för att få en jämn kant. Sedan vek jag kanten på nätet runt stommens båda delar för att se om det blev en bra höjd. Det blev det. Jag gillar att mäta på ett ungefär där det inte spelar så stor roll, det blir sällan fel då. Sedan var det bara att surra ståltråden tätt runt runt och runt igen. Det sticks och påfrestar fingrar och händer, så du bör ha handskar på dig!


Jag avslutade med att spraya hela denna skapelse med guldfärg. Två hela burkar gick det åt för att verkligen komma åt alla vinklar och vrår.








Lampstomme: dinlampa.com
Nät och sprayfärg: Järnia

Tetris.

Numera försöker jag omge mig med saker jag blir glad av, oavsett om de passar ihop med varandra eller inte.
Denna underbara lampa hittade jag på coolstuff och den fanns att hämta ut redan två dagar senare. Eftersom jag arbetat hämtade jag ut den idag och kände mig som ett barn på julafton. Alla delar är lösa och var för sig, så man kan bygga lite som man vill. Jag vet vad jag kommer leka med hela kvällen. Sweet!

Mölndal.

Sista stoppet (so far) är Mölndal och min nuvarande position. Denna lägenhet kommer visas mer i denna blogg då det pysslats och donats väldigt mycket här. Jag känner dock att renoveringar och liknande får sparas till senare då vi nu fokuserar oss på det lite mer piffiga måleriet.

I denna lägenhet har två stora måleriprojekt ägt rum. Det första är sovalkoven som vid inflytt var prytt med en snirklig svartvit tapet. Tapeten i sig var helt okey tycker jag nog, men inte riktigt min stil och inte särskilt mysig i ett sovkrypin. Jag började med att riva och slita ner tapeten och slipa så mycket jag orkade med sandpapper. Det är ju allt förarbete som slukar den mesta av tiden, men det är nästan lika roligt eftersom det utgör grunden för och leder fram till det slutliga resultatet.

Jag införskaffade färg, en härligt mörkblå för högsta mysfaktor för att göra alkoven sovvänligare. I burken såg den färgen mycket ljusare ut, och ännu mer i ett fotografi med blixt. Men det är oftast när man blir lite nervös under utförandet som det blir som bäst resultat. När man vågar tänja på sina egna gränser.


Det var nu det roligaste började.
Att få se hur färgen såg ut på väggen. Från början var jag osäker på hur jag skulle göra. Idén var att hela alkoven skulle bli mörkblå, alltså även taket, men i och med att jag någon dag ska sälja lägenheten vidare blev jag lite rädd att det bara var jag som skulle tycka att idén är helt underbar. När jag väl börjat sätta färgen på väggarna var det dock svårt att inte fortsätta hela vägen. Mina tankar höll fokus på mysfaktorn. Och blått blev det.

Jag klurade och funderade länge på hur jag skulle göra med den inbyggda lampan med ljusspröt. Taket kan jag ju lätt måla vitt vid försäljning, men lampan är ett jäkla pillgöra. Men jag gick all in och ett jäkla pillgöra var det definitivt. Men all färg i ansiktet och stela rygg- och nackpartier var det värt.


Jag målade även en trähylla och borrade upp (om än smulan sned) och hittade en extremt passande lampa på Ikea.

Resultatet blev så mycket bättre än förväntat. Med några fina gardiner och blått madrassöverdrag blev det hur bra som helst. Mörkt och mysigt med den inbyggda lampan i taket som en stjärnhimmel.
(Hur jag ska göra när försäljning blir aktuellt får bli ett senare problem.)

Självporträtt.

Eftersom datorn och jag inte riktigt kommer överens idag så får ni hålla till godo med

ett självporträtt tills jag får ordning på det andra
utkastet jag skriver på.
Ut i solen istället!

Malmö.

Efter att ha bosatt mig i Malmö kom inspirationen till min andra väggmålning. Sovalkoven tycktes alldeles för tom och tråkig i min totalvita lägenhet. Denna gång var jag lite mer fantasifull men fortsatte på samma tema. Eftersom denna målning krävde en aning mer precision i målandet började jag med att skissa ner idén på papper. Mycket skissande blev det och det tog sin tid innan jag kände mig nöjd. När pappersskissen var färdig förde jag helt sonika blyertspennan mot väggen och började skissa på frihand utifrån bilden.

Färg och penslar inhandlades och jag tog första bästa som var billigast. Det viktiga för mig var inte redskapen utan resultatet. Eftersom tanken var en väldigt mörkbrun siluett mot gräddvita väggar var det viktigt att skapa linjer att utgå från. Medan jag målade efter linjerna tog jag ofta ett steg tillbaka för att se om något behövde ändras och många ändringar blev det. Trädens grenar levde lite sina egna liv och fick fortsätta en bit upp i taket och in i garderoben.

Det färdiga resultatet blev många gånger bättre än jag förväntat mig.
Trots att vägen dit tog enorm tid och koncentration var den även helt underbart rolig och har peppat mig att fortsätta dekorera väggarna var mitt hem än må vara. Vågar du?

Flickrummet.

Redan när jag bodde i mitt flickrum tyckte jag mycket om att pyssla och inreda. Det var något av det bästa att få sätta sin egen prägel med färg och form. Rummet började självfallet i flickigt rosa och när tonåren närmade sig målades det klassiskt tjejiga över med knalligt spygrönt och tapetserades sedan över med diverse planscher. Det dröjde dock inte allt för lång tid tills jag tröttnat på dessa kaotiskt skrikiga väggar och återgick till rosa, denna gången mer åt det laxiga hållet.

Sista ommålningen var min mest fantasifulla innan jag lämnade boet och jag minns att jag tyckte att det var väldigt vågat att ha en så mörkgrön fondvägg som spred ut sina blad över nästkommande väggar. Om jag bara visste vad som väntade några år senare..

Krumelurer på lur.

Hittade dessa krumelurer i mitt block en dag.

Jag funderade då vad jag kunde göra med dem och resultatet blev en pärlplatta.

Och sedan spann jag vidare och gjorde en liknande på samma idé.

Kämpa!

Denna simpla egengjorda skylt påminner mig ofta om att inte ge upp:

Inspiration.

Det finns många olika saker som kan inspirera: vackra vyer, en medryckande melodi, former, färgkombinationer, träffsäkra tidskrifter, vidunderliga dofter, underliga upplevelser, vinklar, sättet ett tyg rör sig i vinden, nya bekantskaper med andra infallsvinklar, konstig konst eller skuggan som kastas bakom soffbordet. Vad vi sedan blir inspirerade till verkar varierar lika mycket. Inspiration är så abstrakt att inget är rätt och inget är fel, så länge man självfallet håller sig innanför ramarna av lagen. Det är just det som är så fint. Jag blir ofta inspirerad och det kan vara av en så liten sak som linjer mellan gatstenarna jag går på eller en koltrast som ställt sig precis bredvid ett rödgult äpple. Att gå i en bokhandel och se alla papper och böcker och pärmar uppradade får mig alltid att vilja rensa och få ordning i mitt ständiga kaos. Sätta alla mina viktiga papper efter datum, märka lådor, sortera och få allting på sin rätta plats. Tyvärr hamnar jag alltid någonstans mittemellan och skapar mer oreda än reda med papper över hela golvet, men det har nog mer att göra med att jag är så noggrann och långsam. Jag kan bli inspirerad av en intressant bok och vilja spinna vidare på samma ämne eller bli förtrollad av språket och vilja skapa poesi. Jag kanske såg en helt förfärligt dålig reklamfilm och har redan tusen påhitt som skulle göra den vackrare och få tydligare budskap.

'Cowboys + Indianer' © Sissa M.

I gymnasiet hittade jag detta vykort i en liten affär. För mig var det inspirerande att se något så annorlunda och det satte igång en hel rad av idéer och vissa har fortfarande inte blivit verklighet ännu. Jag har tyvärr inte hittat någon information om varken fotograf eller kort, mer än att det är tryckt i Tyskland.

Detta lilla vykort framkallade något hos mig och blev min största inspirationskälla inför mitt avslutningsprojekt i fotografering. Det var som om jag tog mig en pytteliten bit utanför den där trygga boxen som håller mina bästa idéer inlåsta och det kändes så befriande. Tanken var en bildserie där en nalle avrättar en annan nalle. Turligt nog hade jag tillgång till en nalle som var klädd som en brittisk slottsvakt och en leksakspistol. Det högra hörnet i den mittenbilden ska visa just denna pistol, men eftersom jag varken var ett geni i ljussättning eller en mästare i mörkrummet så syns den knappt alls. Ändå är jag nöjd. Jag tog min inspiration och gjorde något av den. Resultatet blev inte riktigt som väntat och kanske tar jag upp och utvecklar projektet någon gång. Tills dess får de hänga kvar på väggen i hallen.